Majsskördarna blev ofta otillräckliga och räckte knappt till att ge familjen det allra mest nödvändiga. Musa som bor i Laikipia-distriktet i Kenya har kämpat i motvind de senaste nio åren – men nu får han stöd att försörja sin familj, och låta barnen gå i skolan.

Att behöva välja mellan mat på bordet och skolgång är ingen ovanlig situation i många familjer. När pengarna inte räcker till är det möjligheten att gå i skolan som faller bort. Men på Barnmissionen tror vi att utbildning är en väg ut ur fattigdom. Därför jobbar vi tillsammans med I Choose Life Africa för att hjälpa föräldrar att öka sin inkomst så att skolgång blir en möjlighet för deras barn. I ett av projekten satsar vi särskilt på att uppmuntra och hjälpa föräldrar att sätta sina döttrar i skolan. Flickor drabbas oftast hårdare än pojkar när det gäller möjlighet att gå i skolan.

För tiobarns-pappan Musa innebär projektet en helt ny möjlighet att försörja sin familj. Sedan han gick med i ett projekt för att odla solrosor har han fått möjlighet att låna till kvalitativt utsäde och gödsel. Han och flera andra lantbrukare har också fått utbildning i hur de odlar solrosor och får stöd under hela processen fram till skörd. Tillsammans med de andra i projektet som också odlar solrosor har han dessutom redan en färdig köpare som de säljer till direkt.

Hittills har Barnmissionen tillsammans med I Choose Life Africa kunnat ge stöd till 2042 föräldrar i samma situation som Musa. På så sätt gör vi skillnad.

Vill du också vara med? Ge ett bidrag här: www.devent.co

De sparar tillsammans och lånar av varandra. På så sätt blir det möjligt för unga människor i Kenya att göra verklighet av sina affärsplaner. Alex Mbatha är en av dem som lyckats starta en verksamhet med hjälp av Devents träning och föreningen Tujinue Pamoja.

I Bishara i Kenya är ungdomsarbetslösheten hög. Upp till 70 % av unga i regionen går utan arbete. Därför är Devents arbete för att hjälpa unga människor att skapa arbetstillfällen – både till sig själva och andra – otroligt viktigt.

Som en del av Devents träning i entreprenörskap startades förra året föreningen Tujinue Pamoja. Det är en kooperativ förening där medlemmarna sparar tillsammans och lånar av varandra. Då var medlemmarna 10 stycken. Idag är de 94.

Idén går ut på att spara gemensamt vilket gör det möjligt för medlemmar att låna pengar för att kunna starta upp en verksamhet. Medlemmarna kan låna upp till tre gånger vad de sparat ihop, och det med en rimlig ränta.

När Alex Mbatha hade sparat ihop motsvarande 2000 svenska kronor, och därmed fick låna 6000 av föreningen, kunde han investera i en MC-taxi. Idag har han en fungerande verksamhet som ger honom en bra inkomst – över det målet som sattes upp när träningen startades.

Nu vill Alex hjälpa fler ur arbetslöshet. Och eftersom verksamheten går så bra planerar han redan för att köpa in sin andra MC för att kunna anställa en ung person.

Tegelstenar i tusental. På Devents entreprenörskapsträning i Bulanga, Uganda, lärde sig Betty Mwere att se möjligheter i de resurser hon hade. Idag kan hon försörja sig och sin familj på leran som finns på den egna marken.

När Betty Mwere fick möjlighet att delta i Devents entreprenörskapsträning hade hon flera barn att försörja på egen hand, men ingen inkomst. På utbildningen fick hon hjälp att inse att hon kunde börja försörja sig på den lera som finns på hennes egen mark – och som lämpar sig väl för att tillverka tegelstenar av.

Med hjälp av tre personer hon anlitade kunde Betty börja hacka loss lera och så småningom tillverka tegelstenar att sälja vidare. Det är ett hårt arbete, men eftersom råvaran redan finns på hennes mark är verksamheten lönsam. Under en dags arbete kan upp till 1 000 tegelstenar produceras.

Situationen för Betty och hennes familj har helt förändrats. Idag kan Betty Mwere försörja sina barn och låta dem gå i skolan. Samtidigt ger hon arbetstillfällen och de kunskaper hon fått genom utbildningen ger hon vidare genom att hjälpa grannar att starta upp eller effektivisera egna verksamheter.

56 kronor. Det var Beatrice Amadis startkapital när hon började sälja frukt vid infarterna i Eldoret. Idag har försäljningen ökat och 19-åriga Beatrice har snart en dräglig lön åt sig själv.

Det var egentligen Beatrice Amadis mamma som gick  på Barnmissionens entreprenörsutbildning för att kunna starta en verksamhet och försörja sig själv. Men hon blev själv intresserad och ville också vara med. För att kunna betala egeninsatsen till kursen jobbade hon med trappstädning tidigt om morgnarna.

Redan under träningen började hon sälja frukt vid en av infarterna i Eldoret, där många resenärer stannar till för att ta en rast eller köpa frukt.

Från början köpte hon frukt i en vanlig fruktaffär, lade upp det på ett brunnslock och sålde till förbipasserande. Den första dagskassan var bara motsvarande sju svenska kronor, men med tiden har försäljningen ökat och ligger idag omkring 70-80 kronor. Nu kan Beatrice köpa frukt i större parti och därmed till bättre pris. Snart ger vinsten henne en dräglig lön. Beatrice har också kunnat bygga ett stånd där frukten ligger under ett skärmtak.

– Drömmen är att hyra en liten butik inne vid en av marknadsplatserna i stan där jag kan öka min försäljning och samtidigt ha en anställd som på provision säljer från den plats jag har nu, säger Beatrice Amadi.

På bilden: Beatrice berättar om sin verksamhet för Njoki Mutua från EPTF om utvecklingen. Njoki är projektansvarig för utbildningen i Eldoret och fungerar också som mentor åt de som start eget. Hon ger Beatrice råd och följer ständigt upp utveckling för att ge uppmuntran och även praktisk hjälp med kontakter och annat som kan vara svårt för innan verksamheten har tagit riktig form.

Från arbetslöshet till entreprenörskap. Ilboudo Sylvain hade inget jobb och kunde knappt försörja sin familj när han fick höra om Devents entreprenörsutbildningar i Burkina Faso. Idag har han en grisuppfödning som blir större och större.

– Jag kunde inte ens betala de 10 000 CFA (135 kronor) som krävs som ett eget bidrag för att delta i utbildningen, berättar Ilboudo om tiden innan han blev företagare.
Men hans bror betalade avgiften åt honom och Ilboudo, som bor i Burkina Fasos huvudstad Ouagadougou, började delta i utbildningen hösten 2012.
– Jag kom till träningen utan någon egentlig affärsidé, men när jag väl börjat och fått vägledning i hur jag kunde tänka fick jag idén att föda upp grisar.
Redan tre månader efter att utbildningen påbörjats kunde Ilboudo köpa två grisar för undansparade pengar. Idag, knappt två år senare, har han 22 grisar.
Fyra modersuggor är dräktiga, fem grisar är redan sålda och Ilboudo har kunnat spara undan pengar till en motorcykel för att kunna expandera verksamheten.
– Nu gör jag också affärer genom att köpa upp grisar från bönder och sälja dem till slakterier.

Affärsverksamheten har radikalt förändrat situationen för Ilboudo Sylvain och hans familj – och nu drömmer han om att expandera ytterligare.
– Jag bedriver verksamheten på min lilla gård, men önskar att jag kunde köpa in en bit mark för att professionalisera arbetet och göra det mer lönsamt.

Vi på Barnmissionen är tacksamma för alla er som har varit med och stött katastrofarbetet på Filippinerna.

Vårt första fokus när tyfonen hade avtagit var att hjälpa nödlidande i Tacloban med akut läkarvård och förnödenheter. Vi besökte sedan Scandinavian Village, en by utanför Tacloban som Barnmissionen byggde åt tyfonoffer för 23 år sedan. Den var helt förstörd av stormen. Direkt väcktes en längtan efter att återuppbygga Scandinavian Village, att påbörja arbetet så omedelbart som möjligt och kunna ingjuta hopp i alla de människor som har fått sina hem förstörda.

Vi bad er om hjälp och ni svarade.Nu är insamlingsmålet nått!

I skrivande stund har Thord Dahl tillsammans med hela vår Filippinska personal köpt in byggmaterial för att bygga upp byn och detta är nu på väg mot Tacloban. Det första vi kommer göra är att återuppbygga skolbyggnaderna. Utbildning är vägen ut ur fattigdom och skolan är en plats av trygghet som ger möjlighet för barnen att få återgå till ett så normalt liv som möjligt.

Därefter kommer vi hjälpa de hundratals familjerna i Scandinavian Village återuppbygga sina hem så de får tak över huvudet. Vi räknar med att kunna ha en återinvigning av hela byn redan våren/sommaren nästa år! Insamlingen för katastrofen på Filippinerna har överträffat alla förväntningar.

Överskottet av insamlingen går nu till att återuppbygga även andra skolor i Tacloban-området. Så att hundratals fler barn kan få sin skola tillbaka.

Tack för att DU är med och gör en skillnad för tusentals människor på Filippinerna!

Det ska samlas in, tvättas och strykas. Väljas ut, sorteras och slås in. Varje år gör Ingrid Nilsson tillsammans med vänner julklappar som skickas till Ukraina. I år behövdes ett släp och en skåpbil för att få plats med alla julklappar – 300 stycken.

– I år har det mesta varit nytt, berättar Ingrid Nilsson som tillsammans med några vänner precis spenderat flera dagar med att slå in julklappar hemma i sin källare.
De är 7-8 personer som engagerar sig för den privata insamlingen varje år. Och som de jobbar.

– Jag brukar börja någon gång i oktober och påminna affärer om att samla in och ge, berättar hon.
Bland annat får hon mycket schampo, tandborstar och tandkräm från ICA Kvantum i Hörby. Från andra affärer får de nya saker, mest kläder, som annars skulle slängas. I år har många bidragit med stickade koftor och mössor – vissa sitter och stickar hela året för att vara med och bidra. Mycket kommer också från privatpersoner som sorterar ut bland sina kläder.

Ingrid Nilsson är mycket noggrann med vad som ska ges bort.
– Allt ska vara rent och snyggt. Vi ser till att alla paketen är fina, säger hon.
Det är viktigt att barnen inte blir besvikna när de öppnar paketen.

I alla julklappar, oavsett om de är till stora eller små, finns nallar med. De är varsamt tvättade och slås in så att deras ögon är det första som syns när barnen öppnar sina klappar.
– Jag vill att de ska dofta gott när barnen får dem, jag tror säkert de tycker om att ha dem på sina sänger, säger hon.

I ungefär 15 år har Ingrid Nilsson samlat in julklappar. Det började i liten skala och på senare år har insamlingen bara blivit större. Och planen är att fortsätta.
– Fast att jag fyllt 80 ska jag försöka några år till, det känns jättebra.

Engagemanget började för många år sedan när cancersjuka barn från Tjernobyl-området kom till Sverige på sommarläger. Då var Ingrid med och bakade och gav kläder. Sedan dess har det bara fortsatt.

Att samla in julklappar tycker Ingrid och hennes vänner ger mycket glädje.
– Mina vänner brukar alltid fråga om när det är dags att börja slå in julklappar. Det är det roligaste vi vet på hela året, berättar hon glatt.

Att det är Barnmissionen som levererar paketen känner sig Ingrid trygg med. Det gör att det blir lätt att be människor om hjälp. För några år sedan fick hon se en film från en julklappsutdelning i Ukraina, och hon blev mycket stolt när hon fick syn på paket som hon själv slagit in.
– Vi vet till 110 procent att paketen kommer fram, säger hon. Det har jag fått se.

Ja, Ingrid Nilsson och hennes vänners engagemang räcker hela vägen till Ukraina. Snart går lasten vidare och blir till glädje för många i jul.